MISR (+till mor)
MISR 1978
Kommer ihåg Hany Hamdy som låg på vårt golv i Klemetskog och frös medan vi stred. Med Chri. Veckorna före uppbrottet. Han tänkte ta in på hotell i Helsingfors. Hörde aldrig av sig igen och har inte hittat honom på Linked In. Han och Bakr, som jag mötte i Assuan. Studenter vid AUC. Diplomatsöner. Som jag mötte dagen efter natten vid Nilen bland skällande hundar, då alla hostel var fulla. Var visst skollov. Jag drog vidare söderut och återvände till Kairo sex veckor senare. Då fick jag bo ute i Heliopolis hos Hany. Hans farsa, som varit ambassadör i Saudiarabien, hade en lägenhet där.
En springpojke hämtade öl på beställning. Solens stad, Heliopolis, en modern förstad till det sprängfyllda Kairo. Och Bakr hade freakat ut. Viftat med pistol och tagits omhand. Hans far hade visst varit egyptisk ambassadör i Wien. På American University spelade en amerikansk jazztrumpetist. Vem var nu det? Inte Dizzy, inte Clark. Men rätt nära den divisionen. Roy Eldridge, kanske?
Sjukdom kommer man ihåg. Från sina resor. Grön galla i Quito. Yra i Calicut. Sprängmage i Addis. Och så den här förkylningen, som egentligen inte är nåt att bry sig om. Ingenting mot den i Alexandria. The first cut is the deepest. Den jag berättade om för S och M vid Edward Philip Reserve. Det var januari 1978 och jag hade tagit mig till Alex med Ahmed Hozayien. Till hans familjs sommarlägenhet. Och hoppat i Medelhavet, Bahr-l-mutawassit, till Ahmeds vilda protester. "Toum, yu ar kresi". Och det blev jag. Var skitig och luktade illa. Det hade chaffören i samtaxin sagt. Frågat Ahmed varför han inte erbjudit mig en dusch. Hade varit på väg i fyra månader då. Vattenpiporna på filoukorna vid Nilen hade vänt ut och in på lungorna Det var snålt med mat. Vägde väl 67. Någon i taxin frågade om han fick röra mitt hår. Som en ängel, malaka, ha.
Tillbaka på rummet efter doppet började jag känna mig skum. Hallucinera. Ahmed frågade vad det var och jag sa: Först var jag liten som en tändsticksask. Sedan så stor att jag fyllde hela rummet.
Du måste träffa vår doktoor här. Kom med. Vet inte om jag orkar. Du måste! Försökte stiga upp ett par gånger innan det gick. Tog oss ner för trapporna, han ledde mig, den gode Ahmed. Väl inne på mottagningen tog en sköterska emot. Det skulle ta ett tag för doktorn att hinna. Så hon tänkte att en vitaminspruta kunde vara bra att ge. Stack in nån grön vätska i armvecket. Jag damp i golv. Och hon blev till sig. Hade hon tagit livet av en europé? Nåväl, raka vägen in till läkaren som skrev ut medicin mot magsjuka. Sa att det skulle fixa sig efter ett par dagar. Jag var rätt väck ett tag. Gick och sa till mig själv i Kairos trafikkaos: I gotta keep my sanity. Kanske det var haschhallisar. Det hjälpte säkert till. Innan dess tog jag mig till Al Alamein, skulle vila ut, grävde en grop i Saharas sand som bo, som snabbt sandade igen. Hade fått lift med en pick-up full med sur ketschup. Åt den med vitt bröd. Det knastrade i tänderna. Och vattnet tog slut. Såg ett hotell i fjärran. Var det en hägring? En kamelpolis dök upp och han undrade vad jag höll på med. Jag frågade om det verkligen var ett hotell där i fjärran. Ayoa. Då kanske det finns en bar också tänkte jag och tog pick och pack. Slirade mig fram mot stranden. Visst fanns det en öde bar. Bestämde mig att satsa halva dagsransonen pengar, filous, på en kall. Slog mig i slang med bartendern. Det visade sig att stället var Ensio Siilasvuos stamställe. Så han bjöd mig på en till, för sakens skull, för att jag var från Finland. Jag hade tänkt stanna en vecka på stranden men det blev bara en natt. Sedan blev det ensamt och jag tog mig tillbaka till Kairo och mumlade: Gotta. Keep. My. Sanity.
Spelade munspel. Folk kände igen mig. Mannen med hjorten på ryggen. And nothing else matters.
Du måste träffa vår doktoor här. Kom med. Vet inte om jag orkar. Du måste! Försökte stiga upp ett par gånger innan det gick. Tog oss ner för trapporna, han ledde mig, den gode Ahmed. Väl inne på mottagningen tog en sköterska emot. Det skulle ta ett tag för doktorn att hinna. Så hon tänkte att en vitaminspruta kunde vara bra att ge. Stack in nån grön vätska i armvecket. Jag damp i golv. Och hon blev till sig. Hade hon tagit livet av en europé? Nåväl, raka vägen in till läkaren som skrev ut medicin mot magsjuka. Sa att det skulle fixa sig efter ett par dagar. Jag var rätt väck ett tag. Gick och sa till mig själv i Kairos trafikkaos: I gotta keep my sanity. Kanske det var haschhallisar. Det hjälpte säkert till. Innan dess tog jag mig till Al Alamein, skulle vila ut, grävde en grop i Saharas sand som bo, som snabbt sandade igen. Hade fått lift med en pick-up full med sur ketschup. Åt den med vitt bröd. Det knastrade i tänderna. Och vattnet tog slut. Såg ett hotell i fjärran. Var det en hägring? En kamelpolis dök upp och han undrade vad jag höll på med. Jag frågade om det verkligen var ett hotell där i fjärran. Ayoa. Då kanske det finns en bar också tänkte jag och tog pick och pack. Slirade mig fram mot stranden. Visst fanns det en öde bar. Bestämde mig att satsa halva dagsransonen pengar, filous, på en kall. Slog mig i slang med bartendern. Det visade sig att stället var Ensio Siilasvuos stamställe. Så han bjöd mig på en till, för sakens skull, för att jag var från Finland. Jag hade tänkt stanna en vecka på stranden men det blev bara en natt. Sedan blev det ensamt och jag tog mig tillbaka till Kairo och mumlade: Gotta. Keep. My. Sanity.
Spelade munspel. Folk kände igen mig. Mannen med hjorten på ryggen. And nothing else matters.
Antecknat i Parramatta, New South Wales. 27/2 2017
AFRIKA-BREV TILL MOR 1978
Wau, Sudan 27.2.78
Kära Mamma.
Slänger ner några rader så du vet lite om var jag är och hur jag har det nu i slutet på februari. Det är varmt, ja rentav hett. För det mesta är det runt 40 C° i skuggan mitt på dan och eftermiddagen här i Wau i södra Sudan där jag varit de fem senaste dagarna. Vilat upp mig efter en fem dagars tågresa från huvudstaden Khartoum. Wau är en liten stad i svarta Afrika inte så långt från Ekvatorn. Ligger mest i rummet på vandrarhemmet och vänjer mig vid hettan. Går ut till marknaden på morgonen och köper grönsaker till lunchen. På kvällen promenader i månsken. Många läten hörs från bushen. Allt är mycket främmande men spännande. Om några dar far jag ännu längre söderut till Juba i södraste Sudan. Det är min vändpunkt. Efter Juba bär det av på floden Nilen upp mot kända trakter igen. Stannar i Sudan en månad till, tre veckor i Egypten och sen våren i Europa. Kommer troligen till Finland i slutet av maj eller något senare beroende på vad som händer. Alla planer är föränderliga. Skulle finnas mycket att berätta men jag är inte alls på humör att skriva brev och har inte varit det under en längre tid så du får nöja dej med dessa korta rader. Allt går mig väl bara jag inte smälter bort. Hoppas du mår bra och inte fryser alltför mycket.
Afrikahälsningar från din son / T--
Lite svartvita bilder från Sudan,
borde även skanna in det jag har i färg.
Tryck på bilderna så blir de större.
Kommentarer
Skicka en kommentar